Vi kommer att berätta en del kända och en del okända fakta om det Svenska kungahusets historia. Det kan tyckas tämligen smaklöst att beskriva Sveriges Konungs historia men sanningen är det Svenska folkets rättighet att veta. Svenska folket måste veta sanningen för att kunna bilda sig en uppfattning om huruvida man skall ha kvar monarkin i Sverige eller inte? Sedan har svenska kungahuset samtliga konungar varit med i Frimurarorden. Vad gör en frimurare? hur påverkar det dig som är svensk medborgare? Du kommer få svar på alla dessa frågor och mycket mer därtill. Vi har fakta,bilder och filmer som kungahuset helst velat gömma undan för många år framöver.
Han var son till dåvarande svenske arvprinsen (sedermera kronprins respektive kung) Gustaf VI Adolf och dennes första hustru prinsessan Margaret av Connaught och far till nuvarande kungen, Carl XVI Gustaf. Prins Carl Philip har fått namnet Edmund (se ovan) efter sin farfar. Gustav Adolf gifte sig 1932 med Sibylla av Sachsen-Coburg-Gotha.
Gustav Adolf var frimurare och därför även "broder" med bland andra Adolf Hitler som knappast behöver närmare presentation.
Relation till Nazityskland [redigera]
Det är alltså en order som skapats för att ta kontroll över hela världen tids nog, denna plan har pågåptt under flera hunda år och är nu inne i ett slutskede 2011.
Här ses Gustav Adolf skaka hand med sin broder Adolf Hitler!
Det förekommer även bilder, tagna den 4 januari 1939, där prinsen ses skänka pengar vid en insamlingskampanj i Berlin till förmån för den årliga nazistiska Vinterhjälpen (Winterhilfswerk)[5][död länk]. Insamlade medel i denna kampanj gick, enligt Johan Perwe vid Forum för levande historia, delvis till nazistiska krigsinsatser och inkluderade senare tillhörigheter som tagits från människor vid koncentrations- och förintelseläger.
I Dagens Nyheters ledare 30 april 2006 påpekades att Gustaf Adolfs för tidiga död 1947 innebar att Sverige besparades ”en uppslitande tvist om huruvida landet kan ha en statschef som visat så öppna sympatier för Hitlerriket”.[6]
Journalisten och författaren Staffan Skott tog dock redan 1996 upp frågan om arvprinsens eventuella nazistiska sympatier i sin bok Alla dessa Bernadottar (Albert Bonniers Förlag) och kom till motsatt slutsats: att anklagelserna kunde ”avskrivas”. Bland de indicier och bevis han framlägger finns bland annat utdrag ur brev, dagböcker och liknande från uppsatta personer som var uttalade antinazister, däribland den socialdemokratiske ministern Gustav Möllers hustru Else Kleen och diplomaten Sven Grafström. Han citerar även Herman Görings styvson Thomas von Kantzow, vilken i sin dagbok anteckande att prinsens besök hemma hos Göring (dit denne inbjudits på jakt) blev ett stort socialt misslyckande där värd och gäst inte alls kom överens. Vidare påpekar Skott att den klart antinazistiska tidningen Expressen redan i samband med Gustaf Adolfs död 1947 i en ledare framhöll att ”ryktena” om den avlidnes eventuella pronazism ”utan några som helst omsvep dementerats av ytterst vittnesgilla personer, själva kämpande demokrater”, samt att judiska församlingen i Stockholm höll en minnesandakt för den avlidne.
Inte heller journalisten Björn Fontanders bok om Görings relation till Sverige utpekar prinsen som på något påtagligt sätt nazivänlig, snarare tvärtom då den tar fasta på den ovannämnda sociala kollisionen mellan Göring och Gustaf Adolf.
Uppgifterna i samtida källor om prinsens uppfattning i olika frågor är mycket få. När Gustaf V skrev sin diktamen 19 februari 1940, i vilken han ställde sig bakom statsminister Per Albin Hanssons redan fattade beslut att inte bistå Finland militärt, sa emellertid prins Gustaf Adolf privat att han inte delade sin farfaders uppfattning, vilket torde betyda att han i likhet med sin far ville sända trupper till Finlands försvar mot Sovjetunionen som under denna tid ingick i en allians med Nazityskland.[7] Kungahuset var generellt engelskorienterat och hade sympatier med USA, men känslorna delades inte av Gustaf V. Om prins Gustaf Adolf var tyskorienterad, kände inte statsrådet Karl Gustaf Westman till det 1941.[8] Det kan i sammanhanget påpekas, att prinsens svärfar, ex-hertig Karl Edvard av Sachsen-Coburg-Gotha, var aktiv medlem av nazistpartiet och blev dömd som krigsförbrytare efter kriget.
Död den 26 januari 1947 var Gustaf Adolf på väg från Amsterdam till Stockholm. Han hade varit på jakt i Holland och reste med en DC-3 med den civila registreringen PH-TCR tillhörande det holländska flygbolaget KLM. Kapten ombord på flygplanet var Gerrit Johannis Geysendorffer, 55 år, som i slutet av 1920-talet gjort sig känd för KLM:s pionjärlångflygningar mellan Nederländerna och Nederländska Indien (sedan 1949 Indonesien). Klockan 14.55 mellanlandade flygplanet på Kastrup för att byta passagerare. På grund av hård byig vind sattes trots det korta uppehållet yttre roderlås på för att rodren inte skulle stå och slå. I syfte att spara tid gjordes återstart uppenbarligen utan att använda checklistan. Ingen motoruppkörning utfördes heller. Dessa två misstag gjorde att piloterna inte insåg att någon glömt ta bort roderlåsen till höjdrodret.[9] Resultatet blev att när DC-3:an startade klockan 15.31, steg planet okontrollerat i en onormalt brant vinkel upp till cirka femtio meters höjd, för att slutligen överstegras och därefter kollidera med marken.[10] Brand utbröt omedelbart, och samtliga 22 ombord omkom. Bland de omkomna fanns även den kända amerikanska sångerskan och skådespelerskan Grace Moore.
Kronprinsessan Louise begav sig genast med bil till Sibylla på Haga för att underrätta styvsonens hustru om vad som inträffat.
I sin minnesteckning över Gustaf Adolf skrev generalmajor Carl August Ehrensvärd den 27 januari i Svenska Dagbladet: ”... han var en god svensk man. Ära. Skyldighet. Vilja. De orden karakteriserar honom bäst”. Greve Folke Bernadotte uttalade sig i samma tidning med anledning av bortgången: ”Han sparade sig aldrig, var aldrig rädd om sin värdighet, för oss förblev han alltid en scout bland scouter”. I Dagens Nyheter hyllade tecknaren Rit-Ola den avlidne med ett stramt porträtt iförd fäktardräkt och rubriken En idrottsman är död.
Jordfästningen förrättades i Storkyrkan den 4 februari. Processionen därifrån bevittnades av 100 000 personer, och 12 000 scouter deltog med facklor. Gustaf Adolf gravsattes på Kungliga begravningsplatsen.
Tage Erlander antydde i sina dagboksanteckningar från dagarna efter dödsfallet att det uppfattades som en händelse som i förlängningen kunde leda till slutet för monarkin i Sverige, eftersom Gustaf V inte kunde väntas leva länge till, och det var osäkert om kronprins Gustaf (VI) Adolf skulle leva så länge att sonsonen, endast åtta månader gammal, skulle hinna bli myndig under dennes livstid; en förmyndarregent ansågs inte som ett tidsenligt alternativ. Erlander antecknade att han var mycket imponerad av Gustaf V:s värdiga sätt att bära sorgen och ändå upprätthålla sina plikter som kung, trots att han "naturligtvis inser vad detta kan betyda". Flera andra har uttalat en förmodan att endast Gustav VI Adolfs goda hälsa och oväntade livslängd bevarade monarkin.
Här ses en femtioöring från hans tid som regent och här hittas frimurarnas logga på den högra del av bilden som visar baksidan på femtioöringen. Till vänster ses frimurarnas logga och den är identisk med präglingen av det svenska myntet. Nu finns detta på samtliga svenska mynt och öven symboler och andra frimurar attaraljer finns på de svenska sedlarna från den första fram tills dags datum.
Vi ska inte glömma bort hur det gick på riktigt under andra världskriget och nazisternas massmord av judar men även zigenare och en del svenska moståndsmän mördades även i dessa koncentrationsläger. Ironiskt nog var det zionisterna som finansierade Hitlers korståg mot judarna, allt i enlighet med en agena långt mer raffinerad och uträknande än människans historia någonsin sett. Mer om det längre fram och vi har belägg för detta. men vi kan avslöja att även sverige hade egna läger i norra sverige där man placerade "kommunister".
Vi hoppas ni ser fram emot att lära er den riktiga svenska historian.
Ha en tervlig fri kväll och glöm inte att du är fri att tycka och tänka vad du vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar